Det är en så bisarr känsla hur medvetandet, hjärnan och känslorna kastas in och ut från kriget som pågår. Ena stunden gör det så ont i själen att det brister och andra stunden lever man som att allt är ungefär som vanligt. Och det är väl något slags skydd man har, att hjärnan tar sina pauser och att det inte går att fullt begripa. Ena stunden gräver jag i lådorna på vinden och samlar ihop kläder och lakan som ska köras ner i en bokad transport till en flyktingförläggning i Polen. Skönt med något så konkret som att ge värmande plagg, filtar och täcken att sova i. Andra stunden jobbar jag ju ändå och provar fina kläder och jag tillåter mig att tänka på världsliga ting. Som kvällens plock, oliver, chips och ostarna till godaste fördrinken, nämligen den bourbonbaserade Paper Plane. Den ska Victor få skaka fram när han kommer hem. Och lite senare blir det Vongolepasta till middag, meddelade han på cykeln nyss. Fiskbilen hade fina hjärtmusslor och då får man passa på. Jag har på mig en silvrig outfit och fluffig silvrig väska. Lever mest i mys och träningskläder just nu men ibland överaskar en och då tar jag gärna till en fin Rabens Saloner- outfit. Kram e
