Varje helg åker vi till huset vid havet. Just nu ligger allt fokus på själva huset, på att komma vidare från rivningsarbetet.. Och när allt fokus hamnar där glömmer jag nästan bort trädgården. Men inte denna helg.Jag satte mig ner en stund och tittade mig omkring. Verkligen tittade. Försökte känna in de olika rumsligheterna och förstå vad den här ganska speciella lilla tomten skulle kunna bli så småningom. För någon klassisk trädgård är det inte. Det här är en smal, lite märkligt formad bergstomt, intryckt mot berget, med tre små hus utplacerade på olika nivåer. En del av berget är vårt och naturen känns hela tiden väldigt nära. Det finns inte särskilt många anlagda rabatter och framför allt väldigt få perenner. Trädgården har nog helt enkelt inte skötts av någon som lagt en massa tid på blommor och planteringar genom åren.Och egentligen gör det mig inte så mycket. Visst hade det varit tacksamt att flytta in i en gammal trädgård och upptäcka den ena lilla juvelen efter den andra. Men kanske är det också ganska fint att få börja nästan från början.Några saker finns här trots allt. Och dem tycker jag väldigt mycket om.Först och främst de långa, långa syrenhäckarna. Jag vet fortfarande inte vilken färg de har, eller ens hur villigt de kommer att blomma. Men jag hoppas att vi kan väcka liv i dem. Tanken på att hela tomten skulle kunna fyllas av syrendoft några veckor i början av sommaren är väldigt fin.Och så rosorna. Flera gamla rosenbuskar står tätt tryckta mot husets soligaste fasader. Där finns en vit ros med ganska enkla, nästan lite bondiga blommor. Men den håller sina kronblad så otroligt fint och doftar diskret och ljuvligt. Jag måste försöka ta reda på vad det är för sort. Och så har vi bubblaren. Den stora gula rosen. Det känns helt sjukt att skriva, för jag tycker ju inte ens om gula blommor. På kolonin har jag genom åren gjort mitt bästa för att få bort det som blommar gult. Men den här… jag tror faktiskt att den har besegrat mig lite. Stor, pampig och alldeles självklar där den står. Det finns också mörkröda rosor, sådana där nästan klassiska praktrosor som man köper som snittblommor hos floristen.Och till sist de små röda vallmorna. Jag såg dem redan när vi var här på visningen, runt päronträdet, och blev väldigt förtjust i just det där enkla. Några röda prickar som bara tycks ha hamnat där av sig själva. Jag hoppas innerligt att de får fröa vidare och dyka upp igen nästa sommar.Så. Det är ungefär höjdpunkterna. Inte direkt en botanisk skattkammare, kanske. Hehe. Men tillräckligt för att börja bygga vidare på. Men det som på riktigt gör tomten speciell är berget och formen. Nivåerna. De små passagerna mellan husen. Solen som träffar olika delar under dagen och havet som skymtar där bortom.Det finns väldigt mycket vi kan göra med det här och väldigt många idéer har börjat surra i huvudet. Ännu är verkligheten ingenting bestämt och allt är typ möjligt.
