På väg till Stockholm har jag alltid med mig en lång bunt butiker, platser och utställningar jag hade velat hinna med. November tycker jag är en perfekt tid att åka. När det gråa har slagit klorna i oss och man egentligen bara längtar efter advent, då är det fint att byta stad ett par dagar och samla på sig lite ny energi. Högst upp på listan den här gången stod faktiskt en prickkontroll hos hudläkaren på Nordiska Kliniken. När jag var 25 upptäckte jag ett stort födelsemärke som skiftade i färg. Det togs bort snabbt och jag fick höra att det hade förändringar som kunde varit ett förstadium till hudcancer. Sedan dess har jag varit mycket noggrannare med att hålla koll på mina födelsemärken.Jag tänker ibland på hur vi pratade om solen när jag växte upp på 80-talet. I mitt minne pratades det mest om hur brun man borde blivit. Först många år senare, har vi börjat förstå hur viktigt det är att inte blunda för det faktum att hudcancer idag är en av de cancerformer som ökar allra snabbast i Sverige. Mina kontroller hos hudläkare börjar ofta med att jag pekar ut någon prick jag undrar över och även om hudläkaren kikar på mina andra så finns ju den mänskliga faktorn. Har man väldigt många märken säger det sig självt att det är svårt att hinna titta lika noga på varenda prick under ett besök. Det var just det som gjorde mig nyfiken på den här undersökningen. Den heter Nordiska SkinMap AI och börjar med att en kamera tar helkroppsbilder från bestämda vinklar. AI:n går igenom hela bildmaterialet och kartlägger de märken som syns på bilderna och uppmärksammar sådant som kan behöva granskas närmare. Hudläkaren går sedan igenom bilderna och gör den medicinska bedömningen. Jag tycker om tanken på att läkaren får en överblick även över prickar som jag själv aldrig hade kommit på att peka ut. Det fina är också att bilderna går att använda vid en uppföljning. Då fotograferas huden från samma vinklar igen, så att läkaren kan jämföra med hur den såg ut vid första besöket och lättare se vad som har tillkommit eller förändrats. Det känns som en investering i hälsan. Jag måste säga något om själva entrén. Den är pampig och färgstark och staplad med glasblock på ett sätt som fick mig att stanna upp redan innanför dörren. Jag tyckte att det kändes väldigt 90-tal och därmed får den ju betyget nästan mer het nu än någonsin. Gissningen stämde väl, kliniken ligger i Klarahuset på Drottninggatan, som byggdes klart 1989 efter ritningar av Carl Nyrén. Mina prickar såg bra ut denna gång och det var så skönt att få höra. På kvällen lyckades Victor och jag knipa två platser på Miyakodori på Upplandsgatan i Vasastan. Det här är en sådan restaurang som väldigt många väletablerade kockar i Stockholm själva tipsar om. Brukar vara ett bra betyg och stället är en izakaya, en avslappnad japansk bar med smårätter att dela på och grillspett som specialitet. Vi åt lite av varje från menyn, drack en rolig saké och njöt faktiskt av novembermörkret för en gångs skull. Tack Stockholm för detta.