Som jag väntat på ett litet vårtecken och igår skymtade det fram en krokustuva där i gränsen till grannens tomt. Hur de lyckats trycka sig igenom den isiga jorden är över mitt förstånd men jag älskar innerligt envishete. För det är dags nu. Med lite vår tack. Vi var här i helgen, satte igång en brasa, åt broccolisoppa med ostsmörgås och pratade om allt som komma skall. Det finns mycket att göra här. Men vad är brådskande och vad känner vi lust med att ha som projekt i sommar? Just sånt klurade vi på medan det sprakade vilt i brasan.