Jag har gått runt med detta pirr i kroppen i veckor nu. Känslan av att livet plötsligt svänger av på ett sätt man verkligen inte planerat, men som ändå känns rätt - har landat i mig. För vi har köpt ett litet hus! Ett riktigt litet hus som bär på över tvåhundra år av historia. På tomten finns också en liten byggnad på höjden och den kommer en dag ska få bli någonting vi inte bestämt än och tillsvidare är det vårt krypin att bo på. Det finaste av allt, det som gjorde oss så kära i platsen, det är havet och en gullig båthamn som ligger bara några minuter bort. Vi trampar dit på kvällarna för att bada bort byggdamm och jordskvätt.När jag tittar så objektivt jag kan på det här huset så konstaterar jag att det kommer bli mycket jobb. Och så är det! Jag skulle aldrig göra en sådan här resa utan Victor, min hjälte. Han kommer vara motorn och bana väg i renoveringens olika faser. Och vi har ingen brådska. Jag vet att vi har flera år av renovering framför oss. Vi kommer att leva med stunder av sågspån, byggdamm och säkert fler beslut än någon av oss ens kan överblicka just nu. Ändå har jag inte varit så här förväntansfull på väldigt länge. För jag längtar inte bara efter hur huset ska bli. Jag längtar efter själva processen. Att få skala bort lagren i huset och upptäcka vad som gömmer sig där under. Att lära mig ännu mer om byggnadsvård, förstå gamla material och hur man tar hand om ett hus som redan stått i över två sekel och ge det liv till flera till. Att varva detta med sårig hud som ska baddas, stillsamma kvällar, brinnande fötter, goda middagar på terrassen och ett glas vitt i solen. Det är ett renoveringsprojekt som kommer finnas sida vid sida med övriga livet en tid. Både det goda och det onda. Och jag hoppas att ni vill följa med. Nycklarna är hämtade och förra veckan började vi renoveringen av vårt Hus vid havet.
