Att pendla mellan stan och den lilla pyttevärlden på kolonin innebär alltid kontraster. Vi möttes upp på Bar Robusta en varm kväll i veckan. Drack kylt vitt vin, det var en chardonnay som var ståltankslagrad, och från Australien och otroligt god. Servitrisen tipsade om pastan med citrondoftande Gambas till vinet och det var helt galet gott. På vägen hem cyklade jag vidare till Röda Sten. Solen glittrade i vattnet och jag satt där en stund och bara andades salta andetag från havet. I veckan som gått har jag gjort ett himla roligt uppdrag för NK. Håll koll på mitt Instagram i veckan för det kommer att dyka upp väldigt fina chanser för de som läser. Jag vägrar låta fötterna sätta alla käppar i hjulet och biter ihop istället. Victor är min bästa foto/film-assistent och han bar dessutom runt på ståpallar över hela NK för att jag skulle få vila fötterna mellan varje tagning. Jag har lite svårt att gå utan att spänna varenda muskel i kroppen och det syns att jag är stel. Men så är ju livet just nu och jag vägrar låta precis allt stanna av. Dessutom är det superviktigt att våga exponera sig mot smärtan, så att rädslan för smärta i sig börjar ta över och begränsa livets alla aspekter. En annan kväll mötte jag upp min kompis Johan i Vasastan. Det doftar sött och syrligt från fläderträden som omsluter oss. Bästa barddomsdoften och det väcker djupa minnen, jag blev såklart sugen på att göra flädersaft. Det blev pizza, champagne och vi drack ur de mesta fantastiska konstglas du kan tänka dig, skapade av Fredrik Nielsen. Sommarskjorta och väska, båda från Marimekko. Mina härligaste tillskott i garderoben just nu. Jag packar en väska och möter upp syrran och Thea. Vi äter jordgubbar och badar. Havet har hunnit bli varmt nu och det är tillochmed skönt att vara i. Hinner hem precis lagom till åskan börjar mullra och regndroppar faller. Jag är på kolonin också dessa dagar och vattnar några nyplanteringar. Rensar lite ogräs och klipper av blommor till en bukett med Pallares x Audo ´s vackra trädgårdsredskap. Alfred Carriere har börjat blomma men jag är nog säker på det nu.. att rosen håller på att dö. Halva dog under vintern och det som finns kvar verkar inte må så bra och det gör mig lite ledsen. Rosorna var något av det första jag köpte till trädgården när vi köpte stugan. De har tagit god tid på sig. Men just de senaste åren blommat med magisk täthet och fluffiga blomblad som singlat ner i luften under hela sommaren. Vet inte om jag vågar köpa en ny och hoppas att den tar fart. Eller om platsen gjort sitt och jag borde plantera något annat? Lite sorg i hjärtat när en trotjänare drar en sista suck.
