Kvällsvattningen är inte bara nödvändig ibland utan jag inser att den mer är som en ceremoni. Det är då jag verkligen tar in förändringarna i trädgården och just nu gäller det att spärra upp blicken och bara ta in allt det vackra. Jag gör det så intensivt att ögonen nästan trillar ur.. Men först middag med korv från Gudagott, massa grönsaker från Bara Bra Mat och i sällskap av en spinnande Sigge. Dessa ögonblick med honom i soffan är så extremt sällsynta att jag tokmyser de få gånger det händer. Då sitter jag spänd som en fura och vågar inte röra ett finger för att inte bryta magin. Det blev Pipers glass till efterrätt och wow, lakritsglassen med ljus choklad är en nyhet för 2023 och den är magiskt god. Håll utkik efter den i affärerna. (nej inte sponsrad, bara sjukt god) Jag vattnar extra mycket här, hos mina nyplanterade klematis. Denna sort heter Summer snow och är föga förvånande en av de stora favoriterna. Den har ett kraftigt växtsätt och ger vackra tussiga blommor som kommer lysa upp det lite mörka hörnet längst bort i trädgården. Den vackraste planta som finns att vattna. Daggkåpan. Och jag testade att sätta enstaka cerisea tullisar (från Florea) här och där i rondellen. De började visa sina blomblad igår, väldigt sött. Igår ville jag bara ge upp och mest gråta. Det gör ju ont i fötterna nästan i varje steg jag går men vissa dagar når jag någon slags smärtpeak och då hjälper inte maxkurer av smärtlindring till alls, en sådan dag hade jag igår. Jag vill liksom inte ge upp sådant som är värdefullt för mig och därför drog jag med mig en pall i trädgården för att klara av vattningen, och mina stora krukor fick också komma till undsättning att vila på. Jag har återigen tänkt mycket på hur mycket jag ska skriva om dessa svårigheter här. Ni har ju fått höra om mina problem till och från under två år nu så jag förstår om det känns tjatigt. Men det är ju också den verklighet som jag lever i, och jag både vill vara transparent för er skull men också för min egen del. Orkar liksom inte hålla en positiv och glad ton när verkligenheten ibland är något helt annat.
