Dag 30 av #30dagari NYC. Sista dagen kom här i New York. Jag har ju så svårt för separationer så jag bestämde mig för en dag här och nu. Tog på mig min knallrosa spetsklänning från By Malina, den som så många stannar mig på gatan för, New Yorkers älskar den också. Och så hade vi vår sista kväll. Såklart en runda på Maison Premiere. Ostron med perfekt utvattnad dry Martini är det nya begäret. Mums. Lite senare traskade vi vidare till det svarta hålet i väggen, det som man bara passerar förbi om man inte vet om det. Men här serveras frasig friterad kyckling med smörig biscuit och dippsåser. Alltså, så gott. Vi pratade lite med en kille i baren som skrattade åt vår eufori över den simpla med smarriga maten här och lite senare passerade vi ett hus med musik som pulserade högst upp, någon takfest var på gång och vi blev inbjudna att komma upp. Stod där på takterrassen och tittade ut över Williamsburg och den glittrande staden, och jag har det instinktivt, den där känslan jag sökt efter, att vara uppfylld med inspiration. Jag känner den inom mig. Staden. Människorna. Inredning- och Modescenen, fantastiska kreatörer och formgivare. Individualismens starka gestaltning. The street life. De varma vindtunnlarna i subwayen. Mina felåkningar, gång på gång. Matupplevelserna. Alla intryck, uttryck. Du vet, när det bubblar. Känner att det jag har inom mig. Och snart ska det få tid och utrymme att kanaliseras på något vis. Tack New York! Och även om jag längtar så efter den lugna stilla luften, de kvittrande småfåglarna, havet och badet, mamma, syrran och pappa. Och mina vänner. Men jag vänder tillbaka! Snart.
