I slutet på veckan hände något med mig, jag vet fortfarande inte riktigt vad. Under ganska lång tid nu har jag varit ifrån leran, keramiken och skapandet i studion. Trots kliande fingrar och en längtan efter stimulansen i mitt bröst har inte den där kreativa kraften funnits att ta mig dit. Små pucklar och hinder har stått i min väg. Men så lossnade allt en morgon och händerna fick trycka, knåda, forma och känna sig fram igen. Det var härligt. Här ser du några redskap som jag ofta använder, och jag ska snart berätta mer om vad jag håller på med. Jag måste bara få komma in i känslan lite till. I helgen bläddrade jag i en tidning och fick se en ny annonsbild som jag fotograferat åt Mora Armatur. Victor fick agera modell den där dagen och jag minns den stora påsen med croissanter som jag köpte med mig från franska bagarn. Den tömdes på innehåll under dagens gång och när det väl blev dags för att sätta bilden så fanns knappt någon croissant-rekvisita kvar och jag fick nöja mig med att använda den enda som jag inte redan norpat på. Jag fick ett boktips från min fina vän Mickan, Min fantastiska väninna som är en serie i fyra delar. Varenda bok som Mickan någonsin tipsat mig om har fallit mig i smaken och jag ser verkligen fram emot att börja läsa den här. Egentligen är jag faktiskt bara glad över att jag har en roman i min hand och är lustfylld inför att börja läsa den, det var väldigt länge sedan jag kände så. Något gott till bokläsningen får det bli, och Pärlans kola är ju något utöver det vanliga. En liten present som jag fick från mina allra bästa grannar häromdagen, tusen tack Philip och Jenny. Ute är det bitande kallt och jag kom en för en stund sedan från en promenad. Uppbullad och påpälsad som en liten pingvin, och jag njöt av den starka februarisolen. Nu ska jag lägga mig i soffan, koka te, prassla upp kolorna och börja bläddra i min bok. Kram till er kära vänner och fin söndagskväll önskar jag er. Elin
