Morgonar.. De är så svåra. Jag skriver om det ibland, om tröttheten och hur sömnig jag är den där stunden. Det är ju så, att jag har ett berg att bestiga det första varje dag. Kanske du med? Hur gör andra, de som studsar upp ur sängen när klockan ringer, som kan slå på radion det första eller sticka iväg på spinningpass innan ens en macka hunnit landa i magen? Så mycket vet jag i alla fall, att jag är på andra sidan. Går i sömnen, vill ha det tyst, den tjockaste tröjan på och två rejäla koppar kaffe innan jag ens börjar likna något som kallas människa. Men när jag är redo att hugga in på apelsinen.. jaa då får du gärna börja prata med mig. Med dina mjuka ord. Fin dag till dig, kramar Elin
