De senaste dagarna har jag spenderat i Småland. Hos pappa i hans nya sommarhus. Det ligger vid en vacker sjö och med djup grön skog runtomkring. Nytt och nytt, är väl inte huset och en stor renovering har han dragit igång. Vi åkte dit för att hjälpa till på ett hörn. Några krafttag gjorde jag allt, men jag ska erkänna att min tid kanske allra mest spenderades i skogen. Den har en sådan dragningskraft på mig. Jag låter den omsluta mig och jag blir som ett barn, lägger mig på den mjuka mossan. Jag andas in barken, trä och fuktiga löv. Tittar upp på trädkronorna ovanför. Lyssnar. Och tänker att jag aldrig ska sluta med det. Att lägga mig raklång mitt i en skog ibland och känna jag att jag lever. Och så åker vi hem igen. Lämnar pappa med borttagna väggar och rivet tak. Jag gick direkt till stugan när jag kom hem. Fick syn på Magnolian, min grannes fantastiska träd som lös mot den svarta himlen. Jag vet det. Den närmaste tiden kommer att vara så himla vacker. Det är Maj nu.
