Det har varit mulet och regn i några dagar, ett ständigt mörker i vårt hem. En melankolisk känsla som växer inombords och rastlösa ben. Jag känner mig fastlåst och innestängd sådana dagar. Jag låter ljusen brinna hela dagen och fyller på med olja i den lilla lampan som jag fyndade på en loppmarknad nära havet en gång. Men så blir Söndag morgon och när jag glipar på den tunga gardinen idag ser jag ljusglimtar som spricker igenom. Jag bjuder inte in dem än, för om det är någon dag på året då jag omfamnar mörkret så är det idag, på första advent. Jag tänder oljelampan vid min säng, sveper blicken över blombuketten som står på pallen här bredvid. Och så tar jag sats för att ta mig upp från den varma sömniga sängen. Drar på mig mössan, och letar upp ett par varma raggsockor. Morgonkaffe, ingefärashot och adventsfika med hela stora gänget väntar. En fin advent till er, kram E
