Regnet skulle ösa ner och jag tog på mig alla mina "lackiga" plagg så att det blöta bara kunde rinna av mig, tänkte jag. För elcykeln tog mig genom Majornas kvarter och nerför backen som ledde mot Järntorget och vidare till citygatorna. Kepsen nedtryckt men regnet kom åt ändå och trängde in från alla håll. J-dra Göteborg som ska bjuda på så mycket rusk tänkte jag medan jag skumpade fram över spårvagnsspåren. Hursom. Låste cykeln utanför Domkyrkan och stegade rakt in på Ma Cuisine. Beställde direkt ett glas torrt chardonnay, något fatat och supergott. Fick några minuter till att bara se mig omkring. Och sedan ramlade dom in, mina date-isar. Emelie och Anna och jag och vi tog plats vid det runda bordet vid fönstret. Det vankades Moules Frites med aioli vid sidan om. (Jag och Emelie hyllade den faktiskt, kan vara stans BÄSTA MOULES. Den upptäckten är ju något att lägga i sin skattkista. Eller vad tycker du?) Det blev prat om vacker inredning vi spanat på, om sommaren och Way Out West, om lägenheten här hemma och varför det tar sådan tid att flytta upp på vinden, undrade tjejerna. Alltså. Renoveringen, är det som tar tid, suckade jag fram. Stöket som man försöker komma ikapp och då blir det stökigt i andra hörn. Så där håller man ju på. För resten av livet verkar det som. När ett par timmar förflutit var det dags att möta regnet och cykla hem igen. Hann inte ta av mig skorna utan gick raka vägen till badrummet och satte på bastun. På sådär mjukvarmt. Så man tinar upp, torkar till men utan att börja svettas. Perrrfekt. Där gömde jag mig sedan, till kvällen då det var dags att tända värmeljus och krypa upp i soffan. Det där jäd-a regnet kan å andra sidan vara lite balsam för själen ibland.
