Jag hoppar på cykeln utanför lägenheten, sedan tar jag tio trampsteg upp till krönet. Sedan. Ett enda tramptag till och det får mig att rulla hela vägen ner på Godhemsgatan och en snabb sväng höger tar mig till Majornas mysigaste fik. Nu är vi där igen. På caféet jag helst inte vill berätta om. Detta fynd är helt perfekt just nu. Alltid lite folk men inte så att alla bord är slut. Och morotskakan är saftig och ljuvlig. Och Cattis snäva stickade kavaj är otrolig. Allt är så bra och vi vill inte ändra på det. Här kommer en avstickare. För när jag ser stället med alla plåtar vill jag rikta lite irritation till sviterna efter pandemiåren. Det var då alla bagerier satte fula plastskärmar framför faten och de har inte tagit bort dem sedan dess. Att bli avskärmad på detta vis gör mig så irriterad, haha. Bästa Waernet vet bättre och här får man kontakt med bullarna. Precis så ska det vara i min mening! Gullig kopp till kaffet får man och gröten är god. Nu har jag ätit den så många gånger dock att jag fortsättningsvis i höst hoppas på lite tätare variation. Helst en ny sort i veckan, tack! Inte för mycket begärt, åtminstonde när tempen börjar sjunka.
