Häromdagen gav lite lyckorus på flera sätt. Tog på mig tunna ljusblå jeans och min drömjacka av detta märke och lämnade lägenheten. Mötte upp Emelie i Majorna och cyklade i tidig kvällssol över soldränka gator. Vi hade nämligen bestämt oss för att inviga uteserveringslivet. Och det gör man som bekant helst på en intim och mysig uteservering. Som allra helst serverar otroliga ostron - och det fick vi - på avslappnade Mic Matbar där vi landade intill. Detta lilla hål i väggen med intim restaurang innanför öppnas upp till en lite större bar sommartid och då känns det som att vi lika gärna är i Barcelona eller Köpenhamn. Bella som serverade oss denna kväll berättade att hon tillsammans med väninnan Elin driver matbaren. Och här inspireras man av allt möjligt i världens hörn som är riktigt gott. Inga smala koncept och det är så klockrent tycker jag! Är vi inte lite trötta på restauranger som konceptualiserar lite väl mycket och inte har fullt så mycket hjärta? Jo, jag tror det. Och här är det precis tvärtom. Jag dog över det nygräddade milkbread som serverades med ett kaprissmör och sardell. Och råbiffen med som var fräsch med pickad romanesco och pistage. Vackra byggnader som fond till upplevelsen. Mic ligger på Storgatan som är mitt i stadspulsen men ändå andas i lite lugnare takt. Gaffeln i högsta hugg och när mellanrätter är så här bra då är det det perfekta upplägget. Gå all in på en middag eller plocka några favoriter till ett par glas goda viner. Okej jag vet att ostar och nybakat bröd för alltid är mitt kärleksspråk. Och denna vispade Brie Brulée var sjuk. Vispad tillsammans med lite tryffel och att denna rätt blivit en stående klassiker på menyn fattar man ju direkt. Jag älskade. De tre små efterrätterna som vi unnade oss som avslutning. Choklad cremeaux med lite apelsin var otrolig, måste bara säga det. Sötaste Emelie är tapper under vår cykel-eskapad. Jag rullar lätt på min elcykel i Göteborgs alla backar och hon hänger på och kan till och med hålla konversationen uppe i Stigbergsbacken. Starkt. Fint att få en liten mittiveckan-stund så här. När mörkret fallit och övriga gäster sedan länge lämnat den lilla uteserveringen sitter vi fortfarande kvar. Jag känner mig high-on-life-ig över att uteserveringslivet nu börjat. Att vi invigde den med ribban högt. Vi pratar om det stora om det lilla. Inser att klockan är över halv tio och vi fryser inte det minsta där under infravärmen. Lite go misoglass får bli avrundningen.
