Vi har pratat om det i flera år. Om att hälsa på Cattis i skärgården och basta med henne där. Efter lite turer hit och dit under några år - och det är inte så värst länge för en stenbock som bestämt sig. Då finns nämligen all tålamod i världen. Och till slut bokades denna dag. Jag satt igår och kollade vädret för att packa ner rätt kläder och såg då dimman och regnet som skulle härja dagen igenom. Bara att packa med sig Hunters-stövlarna. Och min varma Anne-Mi favorittröja. Men resten av veckan kommer bjuda på ljuvlig sol, skulle vi kanske ändra dag ändå? Men är man stenbock så är man, en plan är en plan och då håller man inte hålla på och ändrar i onödan. Så det blev av. Idag. Vi åkte förbi små bodar precis vid vattnet. Åh vad jag drömmer om att ha en sådan, tänk som en liten ateljé. Emelie tog täten och jag tog hjälp av min räddning, el-sparkisen. Vi tog oss upp på en höjd och sedan brant ner till vattnet där Cattis väntade. Cattis har förresten börjat blogga igen, nu i egen regi. Älskade hennes fina inlägg om hårritualer. Dimman var härlig. Omslutande. En av de finaste bastuar jag varit i, jag älskade lutningen på glasen och riktningen ut mot havet och svanen som ideligen gled förbi. Det finaste av allt var nog ändå det vedeldade bastu-aggregatet, så majestätiskt och robust. Och där stod Cattis och öste lite vatten för att få igång ångan och värmen ordentligt. Tror den här chockbehandlingen är bra för kroppen. Blodcirkulationen som kickar igång är välgörande för vem som helst. Inne i bastun pratar vi om tacksamhet, Kay Pollaks senaste bok Ett bättre liv som jag lyssnar på. Vi pratar om barn, jobb, livet och hur man vill leva. Men vi pratar också om livets enkla ämnen. Högt och lågt. Det är fint så. Tre badturer senare var vi nöjda. Då blev det jasminte, Cattis bananbröd och min nyrostade Köpenhamnsgranola med apelsin och grekisk yoghurt. Är det så att stenbockar trivs med varandra? Oavsett vad horoskopen säger om det, så vet jag åtminstone att vi tre små stenbockar, verkligen gör det.
