Igår reflekterade jag över om jag längtar hem eller inte. Vi har bott här i snart två veckor och då har en fjärdedel av tiden redan passerat. Tiden går hissnande snabbt. Samtidigt känns det nästan förvånande att jag faktiskt har lite hemlängtan. Inte för att jag inte trivs här – tvärtom, vi har det väldigt bra – utan mer för de där små sakerna som man först förstår betydelsen av när man skiljs från dem. De små detaljerna som spelar roll för vardagens njutning och välmående. Soffan som är perfekt att delas av två slöa människokroppar om kvällarna. Den perfekta smaken på en frukostost. Kaffebönan som vi letat fram under flera år och som är det enda vi gör espresso på i vanliga fall. Jag inser ju hur mycket det betyder. Vi tryckte faktiskt in vår espressobryggare i bilen när vi körde ner till Köpenhamn. Vårt kaffe håller dock redan på att ta slut, och igår när vi insåg att det bara fanns kaffe kvar för en dag till spred sig en orimligt stor panik. Jag satte genast igång att boka leverans av våra favoritbönor – men de gick inte att få skickade direkt till Danmark. Lösningen blev en beställning till min syster som får ta med sig påsarna om hon hälsar på. En annan sak jag saknar är den där perfekta osten. Jag har redan misslyckats med två sorter som jag köpte på Helges Ost, en favoritdelikatessbutik med filialer både i Österbro och Frederiksberg. De gör dessutom otroliga lunchmackor – kön ringlar alltid lång vid lunchtid och det är en upplevelse man inte ska missa om man är här. Idag tänker jag ta en liten fredagsrunda till Torvehallerne. Där ska jag nog hitta en go liten ost som kan möta den rostade frallan på morgonen. Och lite annat till fredagsmys hemma. Så ja, det är detta jag längtar hem till. Ätbart. Än så länge. Inte lägenheten så mycket, vilket jag faktiskt trodde att jag skulle sakna mest. Men det kanske kommer. God fredag!
