Jag läste orden högt - de som stod och blinkade på skärmen och som jag precis knappat in: Jag är en enkel kvinna. Det fick Victor som satt och jobbade vid datorn på andra sidan rummet att skratta högt. Förstår inte vad han menar med glada tjutet.. Men jag menar det i kontexten frukost åtminstone. För jag befinner mig i Köpenhamn - brödet och bakverkens himmelrike - och ändå vill jag bara ha en enkel go macka med smör, ost och marmelad till frukost. Och en cappucino på det. Att det hör till saken att vi baxade med oss vår monster-espressomaskin och att jag redan vallfärdat cykelkilometrar till min favoritosthandlare här, för att få tag i en riktigt god frukostost, det hör inte saken till. Dag 2 i Köpenhamn och vi har alltså 58 dagar kvar. Denna dag började så här. Victor köpte upp frallor från Juno. Så löjligt gott och efter flytten dagen före var vi ordentligt hungriga. Här är porten till vårt trapphus. Fin tycker jag och Köpenhamn har generellt sätt otroliga portar och pampiga entréer, har du tänkt på det? De är högsmala och gärna utsmyckade på ett sätt som gör en lite kär. Här köper vi frallorna men tidigt på morgonen, då kön inte ringlar på detta vis. Om inte porten i sig är pampig så sker ofta andra vackra utsmyckningar, som denna fasad runt hörnet till vår lägenhet. Hur otroligt fin? Efter lite mailgenomgång tog jag mig ut i solen. Cyklade några ärenden. I mina hoods ligger Lot Particulier, ett showroom med design och vintagegodbitar att drömma om. Mer om den inom kort. Och när jag ändå var ute och snurrade med cykeln så stannade jag till och hämtade ett paket som låg och väntade på mig här. Köpenhamns vanligaste ombud verkar vara cykelverkstäder. 3 av 3 paket möjliga har landat på olika sådana ställen. Sedan cyklade jag förbi vårat närmaste torg och för att ge lite glädje åt vår trötta balkong unnade jag mig en påse jord och en planta med vita anemoner. Har alltid velat ha en sådan, och istället för i trädgården hemma får det alltså bli mitt i city på en liten balkong. Efter sista timmarna på eftermiddagen vid datorn bytte vi om till träningskläder och tog oss bort till ett litet utegym i parken som ligger ett stenkast bort. Jag gjorde mina vanliga rehab-övningar, något som påminde mig om att jag i höst ska anlita en ny fysioterapeut. Min fjärde i raden de senaste åren men tror det kan vara bara att förnya min lilla repertoar litegrann. Sedan hem igen, Vicke gjorde kycklingtagine med sötpotatis och oliver och den satt vi och åt på balkongen till lite jazz och levande musik. Vi har en bra start so far.
