Bröstet blir varmt och pirrigt när jag tänker på att jag under denna höst kommer blogga om ett liv i Köpenhamn. Smyglåtsas vara en local, ändå komma in i något slags Köppen-liv, det som jag alltid romantiserat och pratat om att jag en dag ska få uppleva. Vi har hyrt en liten tvåa i centrala stan. Jag använde adressen och letade upp huset via Google Maps. Snurrade massa utmed vår blivande gata och just då såg det kanske inte jätteroligt ut. Byggnadsställningar utmed många av fasaderna, så även vid vår. Men jag hoppas att de är bortplockade lagom tills vi kommer. Om en vecka. Hjälp, tiden rusar! Hur gick det då till för att hitta en lägenhet? Det kändes som att vi först skulle behöva knäcka just den biten. Initialt letade jag bara i Fredriksberg och i Vaesterbro men vår lilla pärla dök upp då jag lade upp i Stories att vi sökte en lägenhet. Den ligger i Osterbro och jag vet inte ens om byggnaden är gammal eller nybyggd, alla sådna ledtrådar döljs nämligen av byggnadsställningar. Men magkänslan säger att det kommer bli fint. Upp till bevis dock om det är SÅ jäkla härligt som jag tror. Kommer jag börja gå runt med mindre mascara, kanske bara dutta på lite rouge? Bära klänning över jeans? (check på den). Kommer jag köpa Smörrebröd från kiosken runt hörnet där vi kommer att bo? (hmm det får vi avgöra irl) Kommer jag sluta prata engelska och faktiskt hinna börja förstå lite danska? (Det hade varit drömmysigt) Hur är det med posten, biblioteket och muséerna? Och caféerna och vinbarerna, hur ska man hinna med dem alla? Kommer jag åka till Hugos Ost på Vesterbro och köpa hem goda ostar bara för att jag kan? (Ja ja ja ja redan första veckan) Kommer jag bara dra på mig mina sweatpants och gå ut runt hörnet till ett av mina absoluta favoritbagerier och köpa frukostfrallor och bullar med mig hem igen? (Det är ingen fråga) Kommer jag att kunna lägga ner Google Maps och sluta cykla åt fel håll och börja fatta hur staden hänger ihop??! (Onödigt att vara för optimistisk här) Är allt verkligen så bra, när man har det precis runt knuten? Vi får se.
