Cacio e pepe En superenkel och väldigt god pastarätt som man med fördel slänger ihop en kväll som denna när man får oväntat besök. Daniel knackade på och vi hade inte sett varandra på evigheter. Han är den i gänget som också har en kolonistuga, fast uppe i Änggårdskolonin, om du minns bilder som jag lagt upp från den gula stugan och våra somriga trädgårdsfester därifrån. Himla fint i alla fall att få sällskap till middagsbordet och vad passar väl inte då än en krämig cacio e pepe, en rätt med sådana ingredienser som man nästan alltid har hemma. Här hemma gör vi den så här för 2 personer: 200 g pasta 2 dl riven vällagrad pecorino romano 1 dl pastavatten 1 msk smör 1/2 vitlök salt och nymalen svartpeppar Koka spagettin i riktigt saltat vatten. Pastan får gärna vara en storlek tjockare än den vanligaste sorten som finns i storpack i alla matbutiker. Riv pecorino, gärna pecorino Romano som lämpar sig särskilt bra i pastarätter. När pastan är näst intill klar, dvs. fortfarande har en riktigt hård kärna - flytta över 1 dl av pastavatten i en kopp innan du häller av pastan i durkslag. Häll tillbaka pastan i kastrullen och ställ tillbaka på lugn eftervärme. Nu går vi ifrån det traditionella receptet på en Cacio e pepe och lyxar till det med en matsked smör och en halv riven vitlöksklyfta. Detta gör rätten lenare och mer fyllig. Lovar, du kommer att älska det! Häll i pastavattnet och pecorinon samt dra några rejäla varv med svartpepparkvarnen. Vänd nu runt pastan med en tång tills den börjar kräma till sig i konsistensen. Det tar ungefär två-tre minuter. Snurra upp pastan på en djup tallrik och toppa pastan med svartpeppar och riv slutligen över lite pecorino. Jag brukar servera pastan rakt uppochner som den är eller med en enklare charktallrik, lite goda oliver och som denna kväll med mera ost i form av burrata med friterad kapris, Gridellis balsamico och söta tomater. Njut!
