Okej hörrni nu kör vi. Det har blivit dags för dig att få jacka i vår renoveringsresa som pågått i några veckor. Om du vill hänga med?, jag hoppas det! Jag kände precis i början att vi behövde lite egen tid för att förstå vad det är vi köpt, allt gick ju så snabbt. Men nu, när hjärna och hjärna kommit ikapp längtar jag efter att få berätta om det här. Vi börjar med de första dygnen, i början av sommaren då bilen rullade med släp upp till lilla Tjörn. Jag hade, av någon anledning, lyckats prioritera favoritkrukväxter framför både renoveringshandskar, rejäla skor och en del av köksutrustningen. Haha. Bra prio eller?! Man får väl säga att jag gick lite mer på känsla än förnuft. Vi kom fram precis när solen gick ner. Och här är vårt lilla hus. Det finns så mycket att berätta och jag kommer dela upp det i mindre inlägg. Under hösten kommer jag berätta om varje steg i arbetsprocessen för den är lite speciell när man renoverar ett 300 år gammalt hus. Du ska såklart få se mina pinterestmappar och vad jag inspireras och drömmer om, vi ska göra en spännande traditionell teknik med väggarna! och det ska jag såklart berätta om. Även hur vi isolerar på bästa sätt, om golven vi jagar, om hur vi lyckas återbruka eller köpa recycled. Fönstren kommer bära på en helt egen historia och sedan har vi ju allt som rör rumsindelning och hur vi vill inreda. Bara köket förtjänar ett kapitel. Vad jag har för storslagna planer kring trädgården kommer det också egna inlägg om! Till sist, har vi ytterligare två småbyggnader som vi inte tänker mycket på nu men som i framtiden eventuellt bär på egna resor. Första morgonen. Över kaffet satt jag och tänkte på att vi inte har köpt ett hus som är topp-renoverat och som vi direkt kan slappna av i utan vi köpte ett hus som vi förstod behövde lite hjälp. Och det är poängen. Vi förstår att vi har en rejäl resa framför oss men vi vill också verkligen ge tid, omsorg och kärlek till den här platsen. Vi får inte glömma att huset ju är mer än 300 år gammalt så det är självklart att lite extra uppmärksamhet är på sin plats. Den första dagen började vi att bryta upp delar av golvet för att se var den starka fuktlukten kommer ifrån och hur mycket som börjat röta. Vi visste inte heller hur konstruktionen där bakom skulle se ut. Skulle mycket av 1700-talets timmer fortfarande finnas kvar? Skulle mullbänken man använde att isolera med i grunden fortfarande må bra, eller vad det den som bidrog till lukten? Huset lutar åt flera håll, det konstaterades snart. Nu när Victor rivit klart i ytterväggen i det inre rummet kan du till och med se hur timmret lutar på grund av att grundkonstruktionen fått sig en eller flera knäck. Samtidigt som det var målinriktad fart på Victor så gick jag och drömde om vad som kunde dölja sig under plastgolvet från 80-talet, tänk om det var vackra skurgolv som väntade där? Kan detta första mönster vara ett mönster eller en tillfällighet? Kommer det vara så nu resten av renoveringen att Victor är "the doer" och jag "the dreamer" , fast i mitt huvud? Ja, det återstår att se! Men det här första dygnet hände mycket oavsett. Huset var halvt möblerat när vi tog över så det som vi själva inte kunde ta hand om flyttades ut på gården och de kommande dagarna satte jag ut annonser så att vi kunde sälja både den fina soffan och den vackra täljstenskaminen. Kaminen var vi dock tveksamma in i det sista men när vi fick kontakt med en man som hade köpt en stor bondgård och hade ett stort hus, redan med en täljstenskamin i. Då kändes det rätt att han skulle få installera en till. Så under dygnet plockades alltså det yttersta lagret bort i alla rum. När jag skriver alla rum så låter huset stort och det är det ej, tvärtom. Det är gulligt! När renoveringen är klar kommer vi att ha ett vardagsrum, ett litet men bespoke kök, ett nytt badrum, ett loft för gäster och vårt egna mycket lilla sovrum. Den hann också med en liten runda till tippen detta dygn och på tippen stod fem gamla men charmiga cyklar som tippengubbarna tyckte att jag kunde få ta med hem. Någon mer än jag som tömmer ett släp men aldrig åker tomhänt tillbaka från tippen?:) Så nu har vi några skraltiga cresentcyklar att rulla med ner till havet med. Ett tramptag räcker för att nå vattenbrynet. Skojar inte, jag har testat! Fortsättning följer inom kort.
