Minns du min och Emelies heliga Måndagsrisotto? Som vi brukade äta på Bar Centro och längtade till varje vecka. Det var veckans bästa lunchstund. Efter en tid som stammisar fick vi ju koll på den här kocken i köket, som trollade fram de magiska rätterna. Äntligen en kock som lagade mat på italienskt vis och gjorde det hela vägen. Vårt kaffe-hål-i-väggen-hak i Göteborg förvandlades dessa stunder till en liten bar i Rom eller en enkel trattoria i en bergsby i Toscana. Vi kallar kocken Patrick, för Risottmannen . Tjejerna och jag turas ju om att hålla middag och vi livspusslar ganska mycket för att få till de här stunderna. Bäbisar, femåringar, tonåringar och våra män som vi behöver navigera oss omkring för att hitta vår stund och igårkväll var en sådan. Min tur att hålla Gourmetklubben och jag dukade redan på morgonen. Vi blandar högt och lågt i olika teman, viktigast är ändå att vi ses (haha..nää, egentligen tycker vi alla att det även är skitviktigt att vi får dricka och äta supergott) . Mitt ess i skjortärmen för denna kväll var Patrick som stod redo i vid grytorna i köket då tjejerna anlände, vi hade fått äran att ha honom som kvällens kock. Alltså hurra vilken lycka! All in på genuin och kärleksfullt tillagad italiensk middag. Men är det fusk, kanske någon frågar? Att ta in en professionell kock till gourmetklubben.. Såklart en viktig fråga och givetvis var det lite fusk. Men bra fusk, det märkte jag på tjejernas förtjusning. Vi var ganska lyckliga över att ha en fantastisk kock i köket medan vi själva kunde koppla av, njuta av maten han dukade fram och bara umgås. Efter lite antipasti serverade Patrick oss Arancini, friterade risottobollar med mozzarella och citronzest, efter det åt vi Gnudi som är små luftiga och saftiga bollar på spenat och ricotta i brynt smör och salvia - alltså himmelskt. Då grät Josefin nästan en skvätt av lycka. En mustig risotto med pumpa på flera vis, valnötter och gorgonzola fick Emelie att tystna helt vid bordet av njutning och middagens avrundades med en fluffig tiramisu. Patrick och jag tog en kaffe för någon vecka sedan och jag kikade med hungrig blick igenom hans kokbok Den Stora Risottoresan som han skrev under en period då han reste runt i Italien. Recepten har han valt ut och skrivit tillsammans med risottomästaren Luciano Parolari och jag såg en massa recept som jag vill testa och det fina med den här kokboken är även fördjupningen, den fina berättelsen, att Patrick tar rätterna till sitt ursprung och delar med sig av processen, råvarorna och var de kommer ifrån och historian kring de olika anrättningarna. Tydligen har Patrick dessutom en ny kokbok på gång, det är bara att hålla ögonen öppna tänker jag. Samtalen kring matbordet då? Vi pratade såklart en massa om mat och bäbisar, om att åka skidor, vad som egentligen kännetecknar snygga skidkläder och om gånger då vi fastnat i liften på olika vis. Corona-viruset stöttes och blöttes. Anna letade upp roliga klipp på youtube och vi bråkade lite om huruvida Anna ska klippa håret kort eller inte, om Barbaresco som favoritdruva, om att bo kvar i eller lämna staden. Livets olika ingredienser. Beat Saber blev avslutningen på kvällen, ett VR- spel som vi har hemma och det fick fart på tjejerna ordentligt. Lasersvärd som klöv som spjut genom luften och tävlingsinstinkt som kickade in. Måste bara säga tack till Patrick för en fantastisk middag, så kul att jag precis upptäckte att recepten på det vi åt finns i din kokbok, min tur att röra i grytorna! / Kram Elin
