Lördag morgon och vaknar upp till stora fluffiga moln av ranunkel idag. Och lite sol minsann, lycka! Ni vet hur mycket jag gillar att umgås över middagar, något av det bästa jag vet faktiskt. Häromdagen hade vi, gänget en sådan kväll, dock inte här hemma utan närmare bestämt på Teaterkällaren. (som dessutom har min keramik). Att lyckas få ihop hela gänget på 12 personer en vardagskväll är ren lyx men barnvakter hade fixats, jobb och annat lämnats och vi möttes upp på restaurangen där vi ville testa deras nya meny. Vi satt i rummet längst in, i Separéen, intimt avskilda från övriga gäster. Ett perfekt bord om man som vi, ville gå ut och äta men också få lite egentid tillsammans. Maten och vinet då. Så otroligt bra. Jag har inte en enda bild att visa men det hade nog ändå inte fångat stämningen från oljelamporna och dukningen och glädjen i Daniels ögon när han insåg att musiken som spelades denna kväll var klassiska 80-talsgodingar. Simon, min norrländska vän, tappade fattningen när en sous vide-tillagad hängmörad entrecote trancherades av kocken vid vårt bord. Patrik var så fin på att skåla under kvällen och Victor förvann in i den friterade jordärtskockan och råbiffen. När Tobbe släppte ut sitt hår från sin tofs, då visste vi att han hade en bra kväll. Och Gustaf blev efter några glas naturvin förvirrande lik Al Fakir-bröderna. Emelie gick loss på löjrommen, ostar och anklevermoussen med det smörsteka brödet gjorde mig lycklig. Ett axplock av allt smarrigt som vi satte tänderna i och som jag lätt tipsar vidare om. Det blev ingen spontan-salsadans med Daniel denna gång, eller munspel från Simon på vägen hem. Däremot försvann halsduken, men stora fluffiga moln av ranunkels från Floramor och Krukatös fanns i påsen och minnet från den fina kvällen blev något suddat i kanterna.
