Igår hade jag samordnat en kväll ihop med restaurang Spisa Matbar här i Göteborg och när man som jag älskar att gå på restaurang och att äta genomtänkt, spännande och vällagad mat så känns det som härligaste tänkbara uppdraget! Som keramiker dessutom kommer jag ofta i kontakt med kockar och restaurangvärlden och jag blir verkligen inspirerad av denna sortens möten. Vi hade bestämt att vi skulle använda lite av min keramik till kvällen, och jag började plocka bland kollektionerna. Bestämde mig för de mest våriga fat som jag kunde hitta. Det blev PASTEL i olika pasteller som jag färgar in helt och håller för hand i rå porslinslera. Det tar lite tid, men resultatet blir så himla vackert, tycker jag. Spisa har precis satt en ny meny. Den flirtar med Medelhavets södra breddgrader och innehåller alltifrån små mingelvänliga snacks till större rätter lagade under ledning av Emil Bengte och Sebastian Höckert som har bakgrund från systerkrogen KOKA. Och denna meny var precis vad vi fick njuta av under kvällen. Vi sammanstrålade över kvällens första drink på nya stället Mestiza vid Skanstorget. Litet, familjärt och kvarterskänsla på ett mysigt vis. Anna hade på sig de snyggaste jeansen jag sett, svarta och med vida ben som slutade med en fransig kant strax ovanför ankeln. Och Emelie hade satt upp håret så himla fint. Vi gnabbas ofta om det där jag och Emelie. min besatthet över hennes hår och mitt ständiga tjat att hon aldrig någonsin får klippa sitt hår. Hon har den där längden och eldigt röda hårfärg som jag bara drömmer om. Häromveckan gick hon till frisören och klippte av en stor del av längderna. Och okej okej, hon är otroligt snygg i sin nya frisyr. Mer fashion på något vis. Men det är något visst med hennes långa drömhår, så är det bara. Hursomhelst. En liten stund senare steg vi in i Spisas gemytliga och inbjudande restaurang. Vi började med olika sorters medelhavsinspirerade snacks med arabisk touch och till det en Aperol Sprits. Aperol Sprits dricker vi ju jämt i gänget, så det kändes självklart att börja med den. Och sedan var det dags för maten. När en råbiff är riktigt bra komponerad är det något av det godaste som finns. Jag är verkligen förtjust i Tosos egna som har lite asiatiska smaker, och här kom en utmanare, Spisas variant med harissakryddning, kålrabbi, rostad lök och hasselnötter på toppen var överraskande läcker. Vi drack naturviner, åt lammspett och Daniel berättade om en konstinstallationsresa som han och Marianna snart skulle iväg på, likande "Burning Man" fast mitt ute i ingenstans i Sydafrika. Hans fria sinne och dragning till oordning inspirerar mig så mycket. Jag önskar ofta att jag kunde leva lite mer öppet och fritt som han. Lite senare blev det efterrätt på chokladglass, apelsin och maräng. Och vi pratade om att hyra sommarhus ihop i Italien i sommar. Om konsten att lägga upp byxor. Om livet, när allt sker, när allt krockar och händer på en och samma gång. När allt är svårt. När vi kämpar. Och hur vi försöker finnas där för varandra. Om tiramisu, livets efterrätt. Vi rundade av, tackade Spisa för den fina kvällen, den fantastiska servicen och rörde oss vidare ut. Teaterkällaren, bästa musiken, Linus bakom baren och hotshots tog hand om nio vänners glada hjärtan, de sista timmarna den kvällen.
