En av de få blommor som redan fanns här när vi tog över huset vid havet är rabattrosen Snövit. En stillsam liten skönhet som blommar generöst och har en mjuk, subtil doft, en sådan där doft som nästan bara går att fånga under vissa timmar på dygnet. Jag förstår verkligen varför den blivit en sådan omtyckt trädgårdsros. Den är remonterande, vilket betyder att den fortsätter att blomma i omgångar under hela sommaren och långt in på hösten. Det känns nästan som att den alltid har några nya knoppar på väg.Jag tycker också att den är väldigt fin att ta in. Några enkla kvistar i en liten vas räcker långt och dessutom står den förvånansvärt bra. Kanske är det just därför den blivit en sådan klassiker – anspråkslös, blomvillig och lika vacker ute i rabatten som inne på köksbordet.Det känns fint att lära känna trädgården genom de växter som redan funnits här i många år. Även om jag inte är ett proffs kan jag se att rabattrosen nog inte beskurits som den borde genom åren. Den är gles nertill och blommar främst på toppen - så det här borde jag göra något åt? Men inte idag, för idag ska vi på utflykt. Första gången på en hel månad som vi lämnar vår lilla renoveringsbubbla och utforskar bygden. Jag har fått hit elcykeln och jaa, det är kanske lite väl bekvämt. Till sommarbilden hör trots allt gamla rangliga cresentcyklar. Men Victor får cykla på en sådan istället och bidra med det, haha. Termos med kaffe är nerpackat, kakor och en caprese-sallad som vi gjort på tomater från en go odling här i bygden. Salt dopp väntar, oavsett styrka på vind! Har jag bestämt. Kram e Här, om du vill läsa lite mer om just rossorten.
