När allt fortfarande mest gror och knoppar och färgerna är lite fattiga i trädgården så brukar jag förse mig med en färgsprakande Cineraria. Blir glad av den lilla färgbomben och flyttar den mellan borden i trädgården. Men det var inte främst det jag ville visa, utan detta. Igår fick jag hjärnsläpp och skrev på Instagram om mitt körsbärsträd, men rättning. Plommonträd är det ju och just plommonträd är nostalgi och romantik för mig. Vi hade ett stort sådant i trädgården där jag växte upp och jag älskade att klättra upp där, gömma mig i bladverket, äta så att magen gjorde ont. Hade en favoritgren där jag satt och där trodde jag att jag var osynlig för kvarterets barn som lekte utanför tomten på asfalten med hopprep och krita. I alla fall, här på kolonin är detta träd det första som blommar hos oss. Ska jag vara ordentlig så är trädet inte mitt utan tillhör vår granne. Men grenarna är långa och vi får ta hand om dom som sticker in på vår sida. Just nu är den på gång att explodera ut i blom och det ska bli fint att se hur blomningen ser ut. Förra året blinkade två små ynka vita blommor mot mig på hela trädet, mer än så kommer det nog att bli. För dig som finner det intressant, uppdaterad status på blomningen kommer inom kort. Kram och fin fredag!
