Bakom sovboden på kolonin finns en stege som jag trycker rakt in mellan syrénbuskarna. För bakom grenarna står kolonins skottkärraskjul. Jag lutar stegen mot den och klättrar upp där på taket ibland. Eller ganska ofta faktiskt. För det är något speciellt att se kolonin från ovan. Den där miniatyrvärlden som ligger i sänkan från Slottsskogens berg blir ännu mer framträdande. En pyttevärld i all enkelhet. Allt är så smått här, fruktträden hålls låga (det finns koloniregler som styr) och stugorna får inte vara mer än 25kvm. Som en näve utkastat sten är de placerade, huller om buller. Som ni ser ligger vårt lilla hus och trädgården längs med en grusväg, Grönkålsgången heter den. I jämförelse med många andra stugor här har jag ganska mycket rabatter. Mer än jag har tid till om jag ska vara ärlig. Tur då att jag inte är så mycket för perfekta rabatter, snarare tvärtom. Det går ganska vilt till i dem. Du ska få se, framöver!:) Men så här ser alltså vyn ut från ovan just nu. De sista dagarna i April. Allra vackrast är grannens plommonträd. Svårt att föreställa sig att trädet blommade med endast tre små ynka blommor förra året. Förundran över hur våren tar sina olika skepnader, från år till år.
