Maj månad är alltid den period då jag är som mest i trädgården. Jag hejar på växterna när jag kommer på morgonen och vinkar dem hejdå när det är dags att gå. Jag har en plan för säsongen och det är bara att jacka i den och föra arbetet framåt. Ja absolut, genvägar får man ta, men mycket görs från grunden. Det sätts från frö och då blir det lite pyssel tills plantorna vuxit till sig så mycket att de klarar livet ute själva. Sommaren har knappt börjat men jag har redan misslyckat en del. Har också hunnit få stunder av stolthet i bröstet när trädgården överträffar min förväntningar och känt mig så glad att jag vill spricka. Av vad, kan man väl ändå undra då? Låt mig ta dig med genom känslornas landskap i trädgårdens små rum. Ett litet nedslag för där vi är just nu. Syrénträden bakom sovboden kämpar på. De står trång och mörkt och det gör att de reser sig högre än vad de någonsin gjort tidigare. De flesta är vita men det finns några smala stammar med ljuslila blommor på. Någon får ställa sig på stege för att klippa ner några kvistar. Syrén har för övrigt ett sjukt tillfredställande ljud och känsla om man välja att knäcka av grenarna för hand även om det inte känns så snällt. Just saying. Från grannarna hämtar man inspiration och jag är faktiskt väldigt sugen på att kopiera 104ans röda trästaket med vit liten "strumpa" på. Första plocksalladen är klar, redo att tas. Och det finns ingen sallad som är så god som denna. Bergs Potter har de vackraste terrakotta-krukorna om du frågar mig. Jag älskar att blanda storlekar och modeller. Cilindo längst bak, är en av mina nya älsklingar. Det ska gudarna veta att det tar på krafterna att plantera ut sina plantor. Och ska jag erkänna ett ordentligt misstag? Jag har gjort det igen, trots att jag lovade mig själv att aldrig igen, slarva på det viset. Jag har sått ett bra gäng av sommarblommor i år. Framför allt av rosenskära och luktärt. Någonstans på vägen slant jag i kontroll och uppmärksamhet. Så nu har jag noll aning om vilken sort som har vilken färg. Högst troligt har jag dessutom blandat friskt i planteringen av de större krukorna där flera plantor nu samsas. Och jag som i planeringen färgkoordinerat så noggrant och beställt fröer utifrån det. Det skulle vara ett tema på baksidan och ett annat på framsidan. Nu blir det hacon bacon istället. Gullig lök, Allium. Sådana hade varit fint att sätta som ett hav någonstans. Svävande bollar i luften. Dessa gulligheter heter Gurkört. Jag är otålig och tycker de är lite små, hoppas de får fart så jag kan få dem att klättra runt fönstret vid matbordet. Här mår jag bra. Med händerna rakt ner i jorden. Rakt ner i gödslet. Fingrar som känner rotsystem och värmen av den uppvärmda krukan. Jag snyter svart på kvällen och ger upp försöken att få rent under naglarna. Men bra för tarmfloran ska det ju va. Min största lycka i år är än så länge mitt Blåregn. Första året den blommar och den är underbar. Känner mig stolt, som att varje klase är en av mina ömma barn. Så här ser den ut på lite håll. Den slingrar sig så fint utmed huskroppen och jag försöker få den att förgrenas åt var sitt håll. Sedan blir det paus med jordgubbar, mjölk och knäckebröd med salt smör och honung på. På den uppvärmda trappen ska man sitta. Barndomsminnen i allt detta och de ska man plocka fram ibland som ess ur skjortärmen att njuta av. Det regnade ute och jag fick hastigt kasta in mitt parasoll. Vände det så att vattnet skulle rinna av lite lättare. Om jag bara kunde få tag i fler sådana här. Eller några andra sorters japanska parasoll. Rabarberna. Känns lite vemod eller stress? över att det ännu inte vankats rabarberpaj i stugan. Stängerna är stora och bladen riktigt gröna, rabarbern mår bra i år och jag tror att mitt frenetiska gödslande börjar ge lite resultat på olika håll. Det var en liten lägesrapport och om du gillar det? kan det komma mer. Idag ska jag ner och kriga. Strössla ut snigelgranulat så att djuren äter annat än all min blomster men mer om den kampen en annan gång. Kram e
