Vi lever uteliv. Somnar efter middagen i soffan ute men inte utan att jag hinner kika på blåregnet ovanför vårt huvud. Victor lagar mat och jag tar på mig träskor. Gräver i grusen efter ogräs och långa rötter och det är så sjukt, vad det är tillfredställande att dra upp dem för hand. Det sitter i fingrarna, kliet efter mer. som att nervsystemet fått smak på det som pågår och bara vill ha mer. Och det är hela anledningen till varför jag aldrig skulle ha på mig trädgårdsvantar , fattar verkligen inte grejen. Värt att bli skitig i vartenda rynkspår, nagelband och under naglarna. Sånt skrubbas bort sedan. Nej gräv med fingrarna och dra upp för hand, både ogräs och skördar. Kasta vantarna säger jag bara, freedom! Det var dagens kloka ord från lilla mig. :)
