Fram till maj har vi kolonister hela området för oss själva. Grindarna är låsta och bara de som har en stuga kan röra sig in. Det här är den bästa tiden på året för mig. Det är lugnt på ett så stillsamt sätt. Fåglarna kvittrar och får liksom ta plats i hela det yttre rummet. Jag hör varje spadtag, och närheten till jorden, gräset och gruset känns intensiv.Nu sitter jag ofta i trädgården och mediterar. Eller ja, det gör jag ju i och för sig året runt. Men jag njuter som allra mest just nu. Innan fler fötter börjar trampa i grusgångarna här.I trädgården har vi småprojekt, idag ska jag rensa i rabatterna på guds glömda plats, vår baksida. Här på Grönkålsgången sker nog annars inga stora saker i år. Höjdpunkten, tycker jag, är när vår grannes magnolia börjar blomma. Och när syrenträdet runt hörnet tar vid – då är det som finast. Som bäst. Lite balsam för själen.
