Just nu så puttrar det på kollis. Under åtta veckors tid har jag väckt upp dahliorna och den ena har varit sömnigare än den andra. Just detta moment är inte min styrka. Det är något i mig som inte vill känna mig inrutad, det är tråkigt att styra upp väckningen med en järn-hand, att märka upp allt och hålla på. Varje år inbillar jag mig att jag nog kommer minnas detaljerna ändå. "Att det är i den mörkgröna krukan som har en av mina fem gräddiga bakelsedahlior" som jag kallar dem. Men vart jag har de övriga fyra har jag ingen aning om. Nej min övertro till minnet åker på törn efter törn. Och när min kompis Anna hälsade på häromdagen och hon utbrast "men Elin du har ju inte märkt ut en enda dahlia, vad det är för sort!", tittade jag ner på alla krukor och insåg problematiken. Det blir ju inte l ä t t att färgkordinera den här säsongens blommor. Tur då att det mesta ska sättas i krukor. Jag får helt enkelt börja flytta om allteftersom blomningen kommer. Det löser sig, tänker jag och planterar om en namnlös dahlia till. Ps. Bästa tipset just nu. Ta ut rackarna varje dag och låta dem bada i ljus. Men exponera försiktigt först, plantorna behöver sin avhärdningstid först. Solen gör underverk och snart ska vi se att plantorna kommer igång.
