Idag besökte jag kolonin för att se att allt var bra. Och det slog mig där och då. Att vi denna säsong kommer ha både trädgård och terrass. Jag som aldrig haft en riktig balkong i hela mitt liv. Det känns verkligen speciellt för det är nog något som jag romantiserat alla år som boende i lägenhet och det har jag ju gjort sedan jag fyllde 18. Att kunna smyga ut på en solkysst balkong med sin kaffekopp är nog det jag drömt om mest. Att kunna släppa in staden och vindarna. Och drömmen om att inte behöva lämna lägenheten för att känna sol direkt på hud. Kollis uteplats kommer aldrig att kunna konkurreras ut helt. Men lite kanske? Vi vet nämligen inte än exakt när solen når balkongen och när den lämnar. Men med tanke på att vårt hus befinner sig på en bergssluttning så kan vi eventuellt ha lite längre kvällssol än nere i kolonisänkan. Solen är ju allt. Särskilt på våren, så vi får helt enkelt se. När balkonginsikten slog ner idag, började jag genast att planera. Vad jag ska ha för växter och i vilka krukor och urnor? Jag vill ha toscansk teracotta som material, så mycket vet jag. Behöver vi ett parasoll tro? (det hoppas jag för jag har lagt undan två stycken i butik) och får vi plats med lite utemöbler också eller ska jag gå all in på en härligt grön balkong? Jag tänker på de där enstaka balkongerna man ser i spanska och italienska byar där balkongen högst upp är sprängd av vackra blommor och frodiga gröna blad. Nej men det hade väl varit drömmen att maxa det så. I andra tankevarvet blir jag dock lite fundersam, hur i hela friden gör vi här i Sverige då halva året, då det inte går att hålla blommor vid liv utomhus. Vinterförvaring av krukor, prylar och växter har vi inte mycket av.. Men ändå. Ett hav av blommor lockar ändå. Vad tycker du?
