Äppelträden har gått bananas. Jag har aldrig varit med om en blommande äppelträd som dessa. Tjocka, stora blommiga bollar som fyller grenarnas. En av mina grannar oroar sig över detta. " Det känns som att det här är dödsrycket". Jag kan förstå hennes oro. Kolonins mark ligger precis nedanför Slottsskogen och allt vatten från kullarna där rinner ner till oss. Vår mark är lerig och rör på sig och i början av 1900-talet konstaterades att det därför inte gick att bygga landshövdingehus här. Så man lät kolonin bildas istället. Tur för oss. Men våra fruktträd i området har svårt att trivas här, de drabbas av vattensjuka. Ett av våra tre träd har nu dött och jag är också lite orolig. Det här trädet är ju trädgårdens allt. Hjärtat som allt pulserar kring. Mitt tak, min skugga. Jag hoppas att vi får några år til, av kvällar som denna. En liten negroni, en kvarglömd bulle från fikat och stunden här.
