Varje år när vi närmar oss slutet av januari, har storfamiljens alla födelsedagar betats av. Julen är långt förbi och alla har dykt ner i overload av jobb. Då försöker jag att dyka lite mer uppåt istället, sträcker halsen mot solen och drömmer mig till denna plats. Funderar på sånt som är ganska oviktigt men viktigt för själen. Jag tänker till exempel att jag definitiv inte ska köpa penséer denna säsong, hur törstande man än är efter trädgårdsblommor. Men vem försöker jag att lura, det slutar a l l t i d med att jag köper dem och fyller upp urnor och krukor till brädden och inget fel med det. Jag tänker vidare att vi ska ha sådana där avslappnade och stressfria trädgårdprojekt i år. Dagar då vi gräver ur för att sätta en ny häck men tar tim-långa pauser med lemonad och småprat under vårsolens värmande strålar Vem försöker jag lura? Har aldrig någonsin kunnat jobba lugnt och avslappnat, fullt ös är det ju som gäller, vare sig jag vill eller inte. Jag tänker också att i år, i år ska jag och Victor vara sams. Hela tiden. Småpussas mellan varven och vi kommer tycka precis lika om hur det mesta, som hur vi ska beskära våra syréner. Vem försöker jag att lura? Vi bråkar alltid om vilken gren som ska offras. Men jag får väl ta till det där med att grilla så fort vårsolen kikar fram. Det är ändå något som vi båda älskar och mat håller ju definitivt humöret upp i vår lilla familj. Halleluja för det.
