En vecka. Ett blått hav. Små fina ögonblick. Minnen som jag gömmer i fickan. Vi har landat i Italien, och förflyttar oss närmare bestämt utmed Siciliens vackra kustremsa. Men vi börjar från början. Det är något särskilt med hotell som inte ropar för att göra sig hörda. Villa Fiorita i kustpärlanTaormina är just en sådan plats. Bakom en blygsam entré döljer sig en labyrint av nivåer, smala gångar, solvarma stentrappor och utrymmen att dra sig undan i. Här bor man med stadsvimlet precis utanför knuten men det är inget man märker av när man är innanför hotellets port. Det är vårt första stopp på Sicilien. Vi bor i ett rum med utsikt över havet. Har en terrass med solsängar där vi vilar i skift, jag med en bok eller bara med ögonen mot horisonten. Här mötte jag morgonen med meditation (höll rutinen i två dagar, tills jag släppte alla medhavda vanor hemifrån och började med utdragna morgonar i sängen och ett ton amerikanska pannkakor och lönnsirap till frukost varje dag). Det var något särskilt med att sitta där stunder i tystnad, medan världen rörde sig utanför. Poolområdet är generöst och luftigt. Röda parasoller står som små skyddande segel över solstolarna, och infinitypoolen (som Victor fullkomligt älskade i sin placering) suddar ut gränsen mellan vattenyta och hav. Jag bläddrar de första bladen i min bok. Annika Norlins nya roman Stacken. Ögonen rör sig ovant över textraderna, hoppar oregelbundet fram. Ovan. Boken, den gillar jag direkt. En av dagarna åt vi lunch under pergolan, där svajande linnetyger med vinden. En bläckfiskcarpaccio med granatäpplekärnor, ruccolasallad och citron – här är Victor så lycklig och carpaccion kommer resten av veckan att jämföras med alla andra bläckfiskrätter som han kommer över. Ingen kommer att vara så bra som denna. Till det ett glas Etna Bianco – ett vitt vin från trakten, krispigt, mineraligt, nästan salt av vulkanjorden. Det är första gången denna resa som vi snubblar över denna druva. Cataratto heller den. Lägg på minnet och jaga den på systembolaget. Det gör vi. Villa Fiorita är ingen plats som skriker efter uppmärksamhet utan det är tidlöst och sobert. Det är framför allt personalen som sätter avtryck. Varmt leende, uppmärksamma, och alltid där, just precis när man behöver något – aldrig för mycket, aldrig för lite. Den här sortens service finns inte i Sverige, det är vi överens om. Hotellet viskar med ett lugn som efter bara två dagar får mig och Victor att både prata och gå saktare. Det är en bedrift, vill jag lova. Det är med ett något saktare rörelsemönster som vi packar ihop väskorna och sätter oss i bilen för att köra söderut. Om du vill veta mer om hotellet Villa Fiorita, Taormina📍 Via Luigi Pirandello, 39📞 +39 0942 626169🌐 www.villafioritataormina.com📧 info@villafioritataormina.com
