Victor promenerar och jag tar mig fram på sparkcykel med sadel fastmonterad. Är inte bekväm på den om jag ska vara ärlig. Men den är min räddning. Utan den hade vi inte kunnat genomföra vår utforskande resa . Mitt lilla transportmedel får turisterna vi möter att höja ögonbrynen och jag är inte modig nog att möta deras blick. Fäster istället blicken på vägen fram som slingrar sig uppför berget och det ska sägas, den är otroligt vacker. Genom ett livligt och folktätt Taormina tar vi oss uppåt på Via Teatro Greco. Vi närmar oss en av Taorminas mest spektakulära sevärdheter högst upp på berget, antika Amfiteatern från 2000-talet f.kr, som byggts i grekisk stil. Vi når nästan krönet och då svänger vi av höger, till en av Siciliens mest klassiska hotell Belmond Grand Hotel Timeo. Entrén är storslagen och vacker. Palatslik med stora valv, sandfärgad fasad, gedigna inredningsdetaljer och pampiga palmer som vajar utanför i kvällsbrisen. Receptionen leder vidare ut till flera byggnader, paviljonger och allt ramas in av en park, anlagd med omsorg. Här finns även ett vackert poolområde och olika miljöer där gäster kan dra sig undan och bara njuta av utsikten. Som sagt, utsikten härifrån. En dramatisk fond till hotellet som blickar ut mot vulkanen Etna och kusten nedanför. Utsikten är öppen och vid, så där så man tappar andan litegrann. Vi har bokat bord på restaurangen Timeo, och lagom till solnedgången sätter oss vid ett litet runt bord längst ut på terrassen. Vid det här laget vet vi vad vi önskar i glaset, ett glas vitt från lokala området Etna och av druvan Cottanera, tack. Min nya favoritdruva till en Pasta Vongole eller fisk från Medelhavet. Vinet vi fått tillverkas av producenten Altamora, och det är härligt kallt och mineraliskt. Belmond Grand Hotel Timeo har två restauranger, Otto Geleng som har 16 sittplatser och 1 Michelin stjärna och Restaurante Timeo där menyn är byggd kring råvaror från Sicilien, med ett tydligt fokus på havet. Smakerna är rena, men rätterna har en modern tolkning. Vi äter skampi med rökt dill och bottarga. Vi fortsätter med linguine med hummer. Jag gillar att det finns en tydlig tanke i hur maten serveras, hur rätterna presenteras och hur vissa moment görs med precision vid bordet, som del av middagsupplevelsen. Middagen avslutas med kockens egen tolkning av tiramisu (som jag givetvis inte kan låta bli att välja) och små cannoli. Allt är vackert serverat men aldrig tillgjort. Sedan när mörkret lagt sig sitter vi kvar en stund. Utsikten består nu av en glittrande stad, ljuslöpande vägar och den svaga konturen av Etna i mörkret. Vi konstaterar att Belmond är en riktig upplevelse. Den typen av plats man kommer minnas och gärna återvänder till. Och sedan är det dags att ta oss nerför berget igen. En till fots och en som rullar fram. Om du vill veta mer:Belmond Grand Hotel TimeoVia Teatro Greco 59, 98039 TaorminaHemsida
