Det är mycket åsikter och tankar om låsta sajter och prenumerationsupplägg för läsare just nu. Substack, Instagram Subscriptions och dess jämlikar dyker upp i samtalen överallt, och jag kan inte riktigt låta de där samtalen gå mig förbi.. Särskilt inte efter snart 15 år som bloggare. Jag har bloggat på en etablerad bloggplattform i många år nu och det finns förstås många fördelar med att befinna sig i ett sådant sammanhang, det är ju därför jag är kvar. Samtidigt bygger den modellen på att jag delar intäkterna med plattformen, vilket innebär en ekonomisk kompromiss från min sida.Det är egentligen ett konstaterande av hur modellen ser ut men medielandskapet håller ju på att förändras?! I dag finns det andra vägar att gå om man vill ta större kommando över sitt eget innehåll, sin plattform och också behålla en större del av intäkterna själv.Under förutsättning förstås att ens följare är så pass trogna att de faktiskt tycker att det är värt att betala för något de tidigare fått gratis.Substack är ett sådant format som en öppen blogg skulle kunna ersättas av och även jag har såklart börjat nosa genom att starta upp ett konto. Jag testade även att skriva ett inlägg där, mest för att få känna lite på hur det skulle vara och det väckte fler frågor än jag trodde. För hur skulle det egentligen kännas att lämna den kontext som jag har funnits i under snart 15 år? Eller kanske inte ens lämna den, men att börja låsa in delar av mitt innehåll bakom en prenumeration, när jag under alla dessa år nästan känt en liten stolthet i att vem som helst kan komma hit och ta del av det jag gör. Mina guider, mina tips, mina tankar, platserna jag tycker om och allt det där andra som samlats här genom åren. Utan motprestation. Utan att man behöver ge någonting tillbaka. Det är kanske just där det skaver lite för mig.För på ett sätt är tanken väldigt lockande. Att få äga mer av sitt eget och kanske också få en rimligare ersättning för all den tid som jag faktiskt lägger bakom innehållet. Men samtidigt går själva idén om att låsa in det lite på tvärs med det jag alltid har tyckt om med bloggen. Att den är en helt öppen plats. En plats man kan ramla in på för att man googlade efter ett café i Göteborg, hur man renoverar ett gammalt fönster eller vilken ros som trivs på en blåsig plats, och sedan kanske stanna kvar en stund. Det är något fint med det, jag tycker verkligen det.Vad är den här totala öppenheten av content, gästfriheten, faktiskt värd? För mig, men också för er som läser?Jag vet inte riktigt var jag landar i det här ännu. Vet du?
