Det stormade på västkusten i helgen med det avskräckte inte mig, syrran och min barndomskompis Marie. På med ullunderställ, vindtäta jackor och vandringsdojjor för vi skulle på tur på Koön och Marstrand- ön runt. I omgivningarna där, både på och utanför ön finns vackra kuperade vandringsleder och vi hade dem mer eller mindre för oss själva. Alltså utsikten, kontakten med havet, både kropp och själ skriker efter det ibland och denna dag var havet alldeles särskilt levande och vi fyllde på. Hittade en plats i lä och Marie hade med sig trangiakök, kaffe och ostmackor. Mitt bidrag till myset var såklart kardemummabullar som jag plockade upp på Cum Pane på vägen. Och här satt vi och vilade benen som ändå fick sig en liten utmaning av terrängen. Så otroligt vacker natur, även så här års och verkligen ett tips på lite kortare men himla härliga vandringsleder. (Vi gick totalt sett den svarta, den blå leden och Marstrandön runt - lagom om man ändå vill gå lite mer än milen.) Den här boken hann jag bläddra kort i innan det blev kväll och vi skulle iväg och barnvakta lite. Boken Den blomstrade köksträdgåren - potager på svenska klickade jag hem häromdagen - och den är jättefin! Basics om odling som man kanske redan kan men vad jag verkligen gillar är tipsen på samodling, hur fint och nyttofullt det är att blanda blommor i din köksträdgård! Jag som alltid satt grönsaker som kronärtskocka och ärtor i blomrabatten, bara för att jag tycker att det blir så vackert, förstår nu att det finns odlingsfördelar som inte bara är estetiska. Sedan cyk till den här lilla hönan för att låta föräldrarna mysa ett par timmar på stan. Vi bläddrade i bamse och åt popcorn.. ..jag passade på att duka till middagen. Lite senare hade Victor gjort Vongole-pastan klar. Det blev en middag där vi drömde oss till Italien, till resor och något varmt, till undran om vad det egentligen blir av den här sommaren.
