Jag ska åka förbi bageriet och plocka upp en semla till fikat. De nypumpade däcken får cykeln att gunga över gatan, jag trampar mekaniskt fram. Nästan varje dag cyklar jag ner till stan och idag har jag vinden i min rygg. Flyter fram. Så känner jag mig plötsligt instängd och sliter instinktivt av mig vantarna. Ljuset känns skarp och jag kisar litegrann. Jag hinner se hon som står upptryckt mot husväggen, vid den glipa där solen når fram, röker en morgon-cigarett. Några minuter senare tittar jag ner på styret och mina nakna händer.. Svalt luft som strömmar över dem utan att vara kall. Åh. Vårtecken de luxe. Resten av dagen fortsätter att ge mig vår. Krokusar utmed cykelbanan vid kanalen och lagom till cykelfärden hem är gatorna sopade från grus. För en stadsflicka som bara längtar så är det. Lycka.
