Alltså… det här är helt sjukt. Det är verkligen inte konstigt att man känner sig låg på energi och lite lätt deprimerad just nu. Det är ju konstant mörkt precis hela dagen. Och det är inte bara en känsla, utan till och med kameran avslöjar sanningen. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med ljus i lägenheten för att kunna ta en bild som inte blir suddig. Det är alltid så här i slutet av november och i början av december, och jag tycker att det är värdelöst.Så, vad gör man? Det är ju bara att kämpa på. Vi har inget alternativ. Och därför ser jag till att göra några saker med lite extra omtanke just nu. Små grejer som inte löser allt, men som ändå gör dagarna lite mjukare.För det första gör jag en liten antioxidantbomb till lunch. Idag består den av grekisk yoghurt toppad med filéer av apelsin, färska hallon och kärnorna från det gula granatäpplet. De är betydligt sötare och har en lite mer blommig smak, vilket är otroligt gott. Testa om du kommer över ett gult granatäpple. Till det äter jag min Köpenhamns-granola, och här hittar du receptet. Och till detta, ett sju minuters kokt ägg med lite havssalt. Det brukar göra att dagen känns lite bättre. Jag ser också till att göra mig en extra kopp cappuccino. Det ger ändå en liten skjuts i energinivån.En annan sak, jag använder min värmekudde som bara den. Mikron här, går konstant. Jag har två stycken kuddar, så det finns alltid en som är varm. Jag lägger den under fötterna, i knät eller runt nacken om jag känner mig stel efter att ha suttit vid datorn. Det gör något med hela systemet. Psykologiskt blir man mer avslappnad. Det känns lite tryggare, lite mjukare. Och så finns det en sak till som är så underskattad denna tid på året. Att hänga upp en krans. Det är något med den där lilla gesten som förändrar hur det känns att komma hem. När den hänger där gulligt och möter en i dörren, och om det någonsin finns ett tillfälle då en krans ska få hänga uppe så är det väl nu. Ibland gör jag det enkelt för mig och köper en färdigbunden grankrans och sätter på en tofs eller en stor rosett. Något år band jag en enriskrans själv, och det blev magiskt vackert. Det behöver inte vara avancerat, bara något som gör att dörren känns lite mer välkomnande.Så. Mina bästa tre tips för att slå hål på det mörkaste, just nu. Over and out, kram E
