En vanlig torsdag. Så här rullar den ut sig i min kamerarulle. Jag dricker kaffe i köket och går igenom mailen i min inbox medan jag vaknar. Har precis bokat en jättekul kund och är så glad för det. Kikar igenom bloggen och planerar för ett nytt inlägg. Byter om till träningskläder och hoppar på elcykeln till.. ..Cafe Gerds som öppnat i nya större lokaler, väggivägg med deras gamla. Jag och Anna som miljoner gånger fått vända i dörren har nog större chans nu - för här finns mycket mera ytor till fika, att ta en snabb espresso eller ha sitt möte på. Idag sitter vi i fönstret och kikar på förbipasserande. Vi älskar det. Pratar om jobb. Om ensamhet, om vänskap och om åren som går och att man inte ska ta familjen för givet. Jag fäller en liten tår. Anna med. Det är okej. En kram. Vi skrattar åt känslorna som är så nära. Skörheten som är där. Och det är också okej. Jag har ställt klockan på 10, och när den ringer får jag tag på en Magda Bytrum x H&M baddräkt innan den sekunden senare sålt slut. Det är nog tecken på något bra. En kram och puss och sedan går vi olika vägar. Jag åker vidare till en timmes rehab på gymmet. Ligger där på en matta och sprattlar och tänker en sekund på de andra som också tränar här och som nu sett mig i insektsställning på rygg under flera år. Jag bjuder på mina fladdrande och monotoma rörelser jag upprepar varje dag, på samma plats i gymmet. "Borde verkligen börja gå till en sjukgymnast som styr upp mig lite", tänker jag. Sedan är det dags för lunch och bara för att jag inte sett Emelie på hundra år så kombinerar vi en liten träff i solen på Stigbergets falafel. Har ätit många falafel här genom åren och beställer som vanligt en standard utan lök, med blandad sås. Ibland köar hon pt mig men idag var inga före så jag kunde beställa själv. Vi sitter först och håller hårt om våra jackor, stora moln håller oss frusna men senare, när solen vidgar sina strålar, njuter jag jag till max. Vi pratar om att vi borde ha en tjejmiddag snart. Vi behöver verkligen det. När jag kommer hem väntar datorn. Jag svarar på förfrågningar om samarbeten, bokar in ett möte och sätter mig med ett utkast som ska bli klart till måndag åt en kund. När klockan gått en stund är hjärnan full och kroppen kryper, jag längtar ut till växterna och de små plantorna. På kolonin binder jag upp luktärter som står och nickar och jag sitter en stund i gruset. Skriver ett blogginlägg och lägger in det för publicering längre fram. Sedan en liten stunds njut i solen. Och efter det hem till Victor som köpt med sig räkor och här är det dags att avsluta med kamerans sista bild. Och jag vet, att senare följs middagen av en bit som hans mamma lämnade i helgen. Kommer som varje kväll att lägga den på ett fat och direkt på magen medan jag staplar upp mig med ipaden i soffan. Kvällen kommer ägnas till att sträckkolla serien Hacks i soffan medan Victor sitter vid datorn bakom mig. Ett litet kiv, en liten puss, för sånt gör att allt gruff blir bortglömt sen.
