Syrran plockade upp mig och några väskor i fredags och så satte vi kurs mot mamma, skogen och vackra Värmland. Syrran är chaufför och jag pratar på bredvid. Det är ofta regel utan undantag att vi kör lite fel, iaf om jag skulle haft hand om ratten men syrran har fin koll denna gång . Väl framme och landar direkt här. Älskar elden i brasan här i köket, dras till den. Vi äter gott och mamma skämmer bort oss med trerätters. Catarina König är personen som återkommer på våra läppar. Mamma lagar hennes friterade fetaost med svamp och torskrygg med soyaspetskål och smetana-brynt smör-sås. Mmmmm. Jag kikar i hennes senaste kokbok och inser att jag vill provlaga allt! Herregud så mycket gott och mina smaker precis. Morgnarna börjar med att jag kikar ut här. Det ser ut att bli en kall men solblandad dag. Och efter frukosten blir det lite jobb. Och jag tar en paus, åker runt på en liten barn-terräng -fyrhjuling. Skumpar ner till sjön för att ta in solen som är varm. Känner luften nypa i kinderna och jag som aldrig varit så mycket inomhus som under det senaste året njuter av varje kallt andetag. Lungorna känns större här..Det är allt lite frihet att kunna ta sig ut i skogen och till sjön utan att värken intensifieras. Får mig att tänka på om en liten moppe hemma i Göteborg vore något att åka runt på! Dom skrattar lite år mig som njuter så av att fara runt på ett terrängfordon som är tänkt till typ en 7-åring. Jag passerar röda ladan och traktorn som håller på att lagas vilket får mr T här på gott humör. Så vaknar vi upp till hemfärdsdag. Dimmigt så man knappt ser handen framför sig. Mamma fyller bilen med älgfärs. Och vi känner att det är lite lyx . Pussar och hårda kramar. Lagom till solnedgången rullar vi hemåt Göteborg igen.
