Vaknade till en grå kork av moln som tryckte sig ner mot hustaken. Regn som stod som spö i backen. Och om klockan var 07 eller 11 spelade ingen roll för ljusets skull. En riktigt mörk måndag. Så här, veckan före advent tänker jag inte hålla mig i skinnet längre. Ikväll ska här pyntas med stjärnor, stora som små. Flyttlådor och renovering har 1. gjort att jag tappat bort mina favoritdekorationer och 2. knölat till och pajjat de som jag trots allt kunnat gräva fram på vinden. Så två enkla små stjärnor har beställts hem och de kommer få hänga tillsammans med några riktigt tilltufsade, märkta av livet självt. De nya är egentligen tänkta att hänga på vinden men på grund av att vi nu äntligen kommit igång med att bygga garderobsdelen så har ytorna däruppe förvandlats till ett mayhem igen. Känner om jag ska vara lite ärlig att bristningsgränsen är nära. Orkar verkligen inte kaos mer. Men livet är nu. Mitt lilla mantra som skapar distans till det som gör en knäpp. Livet är nu, innebär att jag kommer äta pepparkakor med mjölk till kvällsmat. Livet är nu innebär att jag kommer mysa av det varma ljuset som sprider sig från stjärnorna ikväll.
