Jag håller på att knyta ihop säcken här. På fredag åker vi hem. Då kommer bilen vara packad till sprängning, jag vet faktiskt inte hur vi ska kunna få med allt. Den var redan överfull när vi åkte ner och nu ska nya vinterkappor, sängkläder, stolar, en pall och en gigantisk vas också med hem. Hehe. Jag får väl sitta som en fällkniv i passagerarsätet. Det som står på agendan denna vecka är ett par möten med PR-byråer, jag och Vicke ska besöka två restauranger vi längtat till, en ikväll, Graziano, som Victor upptäckte en kväll när vi cyklade förbi. Sedan dess har han pratat om denna italienare och själv har jag längtat efter ett återbesök till Bar Vitrine. När Cattis var här i förra veckan tog jag med henne dit. Nej men denna restaurang är helt otrolig. Kombinerar indiska influenser med viner och det är så otroligt gott, alltid. Man kan inte boka bord. Så på torsdag tar vi en paus i flyttpackningen och åker dit lagom till öppningen för att inte behöva hamna i den kö som brukar ringla resten av kvällen. Jag älskar Köpenhamn men jag känner mig klar nu. Känner mig klar med kranvatten som inte smakar i närheten så gott som hemma. Är klar med en möblerad lägenhet som inte är vald av mig. Jag saknar vardagen hemma. Att kunna möta upp Emelie på en falafel och Anna på en kaffe på Gerds. Jag saknar mysiga dagar med mamma och syster. Jag saknar våra espressobönor, osthyvlar, raggsockor och havet. Självklart stugan med och sprakande brasor i kaminen. Saknar allt möjligt, högt och lågt. Och det är något skönt i just detta, att sakna och vilja hem. Köpenhamn har varit ett nytt kapitel i min bok, ett väldigt vackert sådant.
