De varma augustikvällarna är ett minne blott men badaren i mig har ännu inte kastat in handduken. Att dyka ner i ett friskt septemberhav och snabbt upp igen (nej nej, man stannar inte i längre än nödvändigt) det är fortfarande det bästa jag vet med att bo vid havet. Vi hade en sådan kväll häromdagen. Efter badet, efter pizzan som hunnit bli kall. Vi pratar om framtiden, jag och Victor. Om att den känns så himla oviss på många sätt. Redan nu vet jag att 2020 var året som tog, snarare än gav. För många av oss.. Var finner man då hopp? Jag hämtar kraft och blir centrerad när jag är i trädgården, det är bra att ha en sådan plats. Och efteråt åkte vi dit och jag skissade upp ett blomningsschema för rabatten. Väldig bra knep för att styra upp den så att trädgården blommar hela säsongen, från tidig vår till sena hösten. Mer om det i nästa inlägg.
