Den tid på året då ljus och mörker avlöser varandra i dramatisk kostym. Är det verkligen viktigt på detaljnivå hur en soffa är? Jaa, just nu känns det iaf så. Jag dammsuger nätet för att hitta den perfekta soffan till lounge-delen på vårt nedre plan. Vill du veta vad den har för kriterier?! Jo: den helt perfekta soffan är låg, har ordentligt sittdjup, den är liggvänlig och skavföttersvänlig och det ska vara skönt att ligga här en hel kväll. Designmässigt är jag galen i italienskt 60/70-tal men också 80-talsmodeller. På Wauw.be blir jag otroligt inspirerad och jag ser möbler som jag aldrig sett förut. Som denna ovan. Den failar dock på bekvämlighetsfaktorn. Men ändå. Jag kollar vidare. Blev bortskämd av Emelie med en mjuk och len saffranspasta, toppad med rikligt av parmesan. Att pastan var färsk och hemmagjord fick jublet att stiga högt vid matbordet, i lägenheten vi satt i på Kaptensgatan. Julig touch och helt perfekt. Älskar att uppdatera i makeupväskan ibland och förutom det perfekt krämiga pudret från Sensai och min favoritrouge så här års när huden är ljus - så har jag fyllt på med bästa mascaran som finns där ute - min ständiga trontjänare från Sensai, nämligen Volume Mascara 38 gr. Har använt detta till dagens vardagsmake. För att runda av allt har jag också beställt hem en liquid eyeliner som ska vara enkel att applicera med och ge olika intryck med. Jag har inte hunnit testa ännu men är så pepp! Reglar och det som ska bli väggarna börjar komma upp. Vi är uppe på vinden varje kväll efter att byggarna gått hem och tittar på de små framstegen. Lite nyp mig i armen-stunder blir det ibland när det går upp för oss hur bra det här faktiskt kommer att bli. Julstjärnor i varje fönster. För oss men också för att ge lite stämning till alla som går förbi utanför. Jag hade fixat lussekatter och vörtbröd till den lilla co-working-stunden vi skulle ha, jag och Emelie. Jag tände upp ljus och såg en sådan där gullig julig stund framför mig. Men byggarna var 4 stycken istället 1 denna dag, Bygglampornas strålkastare lyste överallt och maskiner dånade långt över den där sakrala julmusiken jag försökte spela. Skit i det, tänker jag. Lussekatterna var goda även om de alltid bara fastnar på vägen ner i kinderna ( är det bara jag?), och som varje år konstaterade vi att det där med russin i vört ändå är en liten miss placé. På mitt köksbord ligger otroliga mattallrikar och stora serveringsskålar från Serax. I ett samarbete med världens mest intressanta stylist Kelly Wearstler har kollektionen The Dune tagits fram och här har man valt att lyfta i traditionella och ursprungliga keramikuttryck. Eleganta, rena linjer möter leras rustika uttryck och det är en vacker kontrast som uppstår mellan de högblanka och matta ytorna. Längtar efter att börja använda dem! Inte så ofta hela gänget landar in här på bloggen men med just detta julbord fick det bli så. Det har börjat bli en tradition att ha vårt julbord i svarta huset. Älskar att vi över lång tid nu fått egna traditioner spridda över året. Här är en vänskap som fördjupats och breddats över tid och vår storfamilj är dynamisk. Vi har varit ständigt växande under tio år nu och många ljuvliga barn har kommit till. Och att fira så här, lite barnstökigt och kaosigt som det blir när vi kommer ihop oss, det är verkligen bomull i hjärtat för mig som inte har barn. Kaos i lagom dos och jag älskar hela ligan. I mellandagarna tänker jag ta tid att planera nästa säsong i trädgården! Hur mycket luktärt denna gång och vilka sorter? Vilka färger ska dominera och ska dahlior få en återkomst? Hur går det också med mitt blåregn? Om den mår bra kommer jag helt klart att sätta fler, men vart? Så många roliga beslut!
