Hur midsommar blir i år det vet jag faktiskt inte riktigt än. Satt i morse och kikade i kalendern, insåg att midsommar och därmed sommaren är här, redan om ett par veckor. Nu känns det ju redan som att sommaren rullat igång men renoveringen håller oss i sitt tunnelseende-grepp. Och man tappar orienteringen kring tid och rum litegrann. Det är det nya normala nu, att inte ha en stund över då man inte har miljoner saker som behöver göras. Alltså måste göras, på riktigt, för att man ska få godkänt slutbevis och nå något slags mål i att faktiskt få flytta upp och börja bo på vinden. Den här bilden ovan är från midsommaren hos Anna och Tobbe, för kanske fem år sedan. Mitt hjärta sprängs när jag tänker på den för naturen bjöd på de vackraste att blomsterfält, helt otroligt solnedgångar och mina bästa bästa vänner, samlade på samma plätt. Som vanligt stökigt, brötigt och skrattigt. Lite kivigt här och där. Vi får alltså se lite och om vi hamnar här eller någon annanstans är inte helt avgörande för känslan hursomhelst. Jag bara längtar efter att få hänga med dem alla.
