Idag har det snöat hela dagen men solen, den värmde och jag som hade tänkt jogga Slottskogen runt fastnade knappt halvvägs istället under ett träd. Stod där lutandes mot stammen med alldeles för hög och peppig musik i öronen mot känslan jag upplevde i bröstet. För allt stannade till när värmen strålade in genom mina fyra lager tröjor och rakt in i huden. Tydligare tecken är svårt att hitta. Bara insikten fick mig att blunda och en lättnadens suck sänkte axlarna några grader. Så letade sig denna bild upp på ytan i mitt huvud och fyllde hela utrymmet bakom mina ögonlock. Våren och varmare tider är nära nu, precis runt hörnet. Vi håller ut.
