Det ser ut att bli ännu en dag med sol och virvlande vårvindar som ändrar riktning och får fäste i hår och klänningsliv. Fint på ytan men jag har ett bekymmer att ta itu med. Kikar ut genom koloni-fönstret som lutar mer och mer, håller andan. I helgen var någon framme med verktyg och sågade ner hela vår täta och höga häck som givit oss skydd från insyn och ljud från lekplatsen under alla år.. Det känns lite som att någon sågat i mitt bröst. Åtta år av yvigt och kanske inte så snyggt men ändå helt naturligt och levande skydd från en häck som stulits från mig. Trodde väl aldrig att jag skulle bli bestulen från växterna omkring mig på kolonin. Så konstigt brott ändå och samtidigt det värsta jag kan tänka mig. Nu gapar en tandlös rad mot mig längst nere i trädgården.. och det är full insyn från alla håll.. Lite sorg i bröstet och en smula konfunderad. Kommer nog behöva klura på det här ett tag, att få häcken full av att behöva lösa ett fall med en stulen häck. Ha ha.
