Fredagskväll. Ett glas vin och märken från lypsylet på läpparna. Varsamma men känsliga händer som söker. I tingen runtomkring. Lyfter och flyttar på keramik, på porslinet, lyktorna. Varmt och släpande ljus kastar långa, utdragna skuggor. Jag tänker högt att det är något tröstande med kvällsljus från en himmel som spricker upp innan solen går ner. Så otroligt vackert och jag skulle kunna skriva om magin och kraften av den i oändlighet. Oro i kroppen, oro i hjärtat men jag rör mig saktare ändå, tänder några ljus och så sätter jag mig på trappavsatsen en stund.. På den lilla plätt som fortfarande får lite strålar mellan äppelträdets grenar. Jag pressar mig mot dörrfodret, lutar mig mot det för att fånga det sista. Så händer det. Kvällsljuset lägger mig mjukt i sin hand.. och allt inom mig bryter sig loss.. Greppet om de snabba andetagen lossnar, släpper taget och mitt inre snurr luckras upp. Det lämnar mig, flyter ut i rummet, över golvet. Lugnare hjärta nu. Fredagskväll. Ett glas vin och märken på glaset från fingrarna.
