Här är mitt enda lugna hörn i hela lägenheten. Och ändå är det inte helt hundra för byggdammet väcks till liv varje kväll och lägger sig som ett vitt täcke lagom till nästa morgon. Och nu orkar jag inte försöka hålla efter längre utan har helt slutat bry mig. Istället fokuserar jag på den finaste lampan jag vet... .. och fokuserar på det som behöver göras här och nu. Vi ska hämta hem trappan (!!!) idag från snickeriet och jag ska följa med. Någon behöver hålla falafelrullen medan Vic kör bil osv. Haha. Kan inte med ord beskriva den frustration jag upplever just nu av att inte ha fötter att gå på. Hela kroppen skriker efter att få göra något konkret, bära, lyfta, stånka. Svettas och få upp pulsen. Bidra. Se en skillnad. Det känns som lyx i mina öron. Förutom att trappan ska installeras ska tusen andra saker ske under påsk. Men en sak i taget annars sjunker jag som en sten. Så fokus på det och fokus på mysig belysning och tända ljus på kvällen och tanken om njutet som skall komma, en dag. :)
