Kvällen innan vi lämnade Sverige för Köpenhamn pågick gängets årliga kräftskiva hos Emelie och Simon. Vi missade således den, något varken jag eller Vic tar lätt på då det brukar vara första gången gänget kommer ihop sig efter sommarens utspridda liv. Little did I know att det skulle bli en årlig härlig kräftskiva trots allt, fast i Köpenhamn. Jag har skrivit om Caisa förut, genom åren. För det händer mycket omkring henne, otroligt inspirerande och så himla härligt, tycker jag. För ett gäng år sedan beställde jag Caisas otroliga Psychedelic mirror och sedan dess har jag kunnat skriva om hur hon väckt liv i strecken som hennes pappa påbörjade med Wittorin soffa, att hon numera ritar kök och produktformger vackra bord, pallar och glasprodukter för dukningen. Detta är mitt favoritglas tillsammans med skålen ovan med glassked. Vi har hållit kontakten i över femton år? Men gud är det så länge? Och när jag nu skulle bo i Köpenhamn kändes tanken på att kunna ses som lite lycka. Och så blev det. En kräftskiva hos dem i lördags. Med fylliga solrosor, Caisas egenkokade (!) kräftor och ett bord med vackra människor, både in och ut.
