Klockan 20.01 ligger solen lågt men precis lagom för att glöda upp hela stugan. Victor kommer direkt från jobbet, det prasslar på hans styre av påsen som dinglar i vinden. Räkor och kräftor från fiskbilen och vitlöksbaguette väntar. Skala, skala, skala. Med räkstänk i håret ligger han efter maten på mitt bröst. Andetagen tunga, tror han somnat. Skönaste stunden jag vet, när vi är trötta och mätta av god mat och jag får hålla om honom medan solen går ner. Livets enkla men ändå så mycket lyx.
